
Hipp hipp hurra för Meja som fyller
ett år idag!
Idag för ett år sedan satt jag på
jobbet och var precis tillbaka vid min dator efter lite frukost med aretskamraterna. Efter frukosten fick jag ett
mms av
Fia där det stod att deras lilla Meja kommit till världen. Hon var söt som socker på bilden dom skickade och det
pirrade lite extra i min mage...
Plusset som visade sig tidigt morgonen den 24 februari 2010. A och min nummer två låg i min mage!
Jag satt nämligen och
ruvade på en alldeles egen lite
hemlighet som jag inte berättat för någon ännu. Samma morgon hade jag fått ett
plus på
stickan och jag fick reda på att något litet låg o ruvade i min mage. Eftersom A var bortrest och skulle komma hem på eftermiddagen hade jag ju inte sagt det till någon utan ville vänta och berätta det när han kom hem. Jag tyckte det var lite häftigt att samtidigt som Meja föds får vi reda på att vi väntar barn så jag berättade om min nyhet till
Fia innan jag hade berättat det för A :)
Första (och nästan enda, fy på dig A som aldrig tar kort ;) ) bilden på mig o Minna. Jag ser inte helt pigg och fräsch ut men smärtan man nyss upplevt och alla känslor inför denna nykomling gör mig en aning förvirrad. Kan vara så att lustgasen är en av orsakerna också... men det bjuder jag på!
På eftermiddagen kom A hem och jag visade
stickan för honom som
så klart blev jätteglad. Även fast vi redan hade Lilla
My i våra liv kunde vi inte riktigt
föreställa oss vad detta plus innebar. A L L A varnade oss att det inte bara var dubbelt så jobbigt med nummer två utan flera gånger om, så jag har faktiskt varit inställd på det värsta. Men nu har
Minna varit hos oss i tre och en halv månad och än så länge tycker jag inte alls att det är så hemskt jobbigt som alla varnat oss för. Det som är annorlunda nu än med ett barn är att det inte är lika
praktiskt som innan. Tex att bra ge sig iväg till affären och handla lite mjölk kräver energi och tid. Lite mer planering, förberedelser och tid behöver man med två barn. Annars är det bra njutning! För mig var det nog större omväxling när nummer ett kom till världen.
Inte heller världens bästa bild men det är den allra första bilden på våra små tösar. Lilla My har precis upptäckt Minnas bula och undrar vad det är. Jag sitter bredvid med en gigantisk klump i halsen och tårar som bara kommer. Lilla My undrar varför jag var ledsen. Hur förklarar man glädjetårar när de enda tårarna som hon upplevt är onda tårar. Det var så känsloladdat och jag sitter nu med tårar i ögonen när jag skriver om det.
Så till alla ni som
väntar nummer
två: det är inte så farlig som alla säger ;)