Hmmm vet inte var jag ska börja eller vilka härliga detaljer jag ska ta med med jag gör ett försök att göra vår förlossningsberättelse så som den faktiskt var.
På fredagen, mitt på dagen fick jag en blödning och lite av slemproppen gick. Det hände inte när jag var gravid med Lilla My så jag började läsa vad det kunde vara. Troligen skulle förlossingen starta inom ett dygn men kunde även ta upp till en vecka. Självklart blev vi lite pirriga och trodde det skulle sätta fart någon gång under helgen. Inget hände.
På tisdagen ville Johanna komma över från Danmark och vi tänkte gå på stan här i Malmö. Precis innan hon hämtade upp mig gick resten av slemproppen. Eftersom det inte hände något förra gången hoppade jag in i bilen och åkte till stan iallafall. Vi gick, shoppade och fikade. Hade det så mysigt! Väl hemma igen hade jag endast lite sammandragningar. Inget mer än det jag haft de senaste 10 veckorna så jag tänkte inte så mkt mer på det.
Det kom och gick lite under kvällen men gjorde inte alls ont och inte alls regelbundna. Någon i timmen kanske vilket alla som fött barn vet, att det inte ens är ett tecken på att något är på g. Vi kom isäng lite sent, vid 23-tiden ungefär och la oss för att läsa. Jag somnade dock på direkten. Vaknade nog efter ett par minuter av att värkarna hade startat. Jag förstod inte i början att det faktiskt var på gång denna här gången. Värkarna som kom nu var verkligen kraftiga och ihålliga, höll i sig 2-3 minuter varje gång, men med ungefär 15 minuters mellanrum. Jag kände att jag knappt kunde kontrollera värkarna trots att det var så långt mellan varje, så jag ringde förlossningen. Självklart så sa hon att 15 minuter mellan värkarna är lite väl långt mellan (när det dessutom bara hade varit igång kanske 45 minuter) tyckte hon ju att jag skulle stanna hemma några timmar till. Stod jag verkligen inte ut, fick jag komma in. Efter två värkar ringde vi Fia (som skulle vara barnvakt till Lilla My) och sa att vi kommer med henne nu. Sen gav vi oss iväg direkt till förlossningen. Där fick vi ligga och med ett bälte på magen och mäta CTG-kurvan. Några få värkar kom sköterskan in igen och kollade om jag var öppen. 4-5cm! Det innebar ju att vi skulle få stanna kvar på förlossningen. Jippi, vilken lättnad!
Eftersom jag har GBS så fick jag antibiotika direkt. Denna skall jag få två timmar innan bäbisen kikar ut. Sen fick jag min älskade lustgas och för mig har den fungerat som min bästa vän under båda mina förlossnigar. Jag tror verkligen jag har tekniken inne med den där masken för den fungerar verkligen på mig :) Älskar den!
Till skillnad mot förra förlossningen hade jag mer kontroll den här gången och visste vad som komma skall. Men det är liksom som att kroppen sköter det hela själv iallafall. Plötsligt får jag e värk där jag verkligen känner att lillasyster kommer ett steg längre ner. När hon gör likadant värken efter och jag då känner att hon trycker på nedåt ganska rejält säger jag till BM att jag tror krystvärkarna kommer alldelels snart. Det trodde hon inte riktigt på men kände ändå efter och då var jag helt öppen. Det satte lite fart på tjejerna (och killen, läkarstudenten som stod och kikade :) ). Nästa värk andades jag för fullt i lustgasen och jag kände inte att det var en krystvärk pga all lustgas. Bestämde mig för att släppa lustgasen lite till nästa värk så att ungen kom ut någon gång. Vid nästa värk kom lillasyster. A klippte navelsträngen och lilltjejen fick vägas, 2825g och 48cm lång. Vårt andra underverk. Det var helt fantastiskt!
Det hela tog 1 timme och 25 minuter från att vi klev in på förlossningen. Detta innebar ju att jag inte hann få antibiotikan i tid så var vi tvungna att stanna på BB i minst tre dygn.
Förra gången hade jag ganska kraftiga eftervärkar och fick det även denna gång. Fruktansvärt ont gjorde dom och jag tycker dom är lite värre än värkarna vid förlossningen. Vid förlossingen har man ju hormoner, adrenalin, lustgas och annat konstigt i kroppen och som gör att ma inte är riktigt vid sitt fulla medvetande. Efteråt är man fullt klar i huvudet men med liknande smärta. Iallafall fick jag värktabletter och mådde fint. Har inte alls haft ont överhuvudtaget efter denna förlossning. Nu efteråt är det bara dessa hormoner som spelar en spratt lite då och då vilket gör att tårna sprutar titt som tätt här hemma :)
Men vad gör det? Vi har ju världens goaste tjejer här hemma, som vi gjort, och som bara är våra!
