Äntligen hemma

Resan hem gick jättebra och att komma hem till sommartid och en aning mer vår än det är i Stockholm, känns bra. När vi väl skulle sätta nyckeln i dörren här hemma stod Lilla My och steppade lite pirrigt och sa: mamma, det är faktiskt ganska skönt att vara hemma igen. Denna gång längtade hon hem mer än jag gjorde och pappa var nog ett av dragplåsterna. I postlådan låg Minnas svar på biopsin som jag bad handkirurgen skicka hem. Det är ju en väldigt svår text att tyda med alla latinska ord. Jag har försökt googla några av orden för att göra ett försök att bli lite klokare på vad det är men jag kommer bara in på sidor som skriver något om väldigt elakartad cancer, lymfom och annat skit. Det står också i svaret att dom skulle göra ett ytterligare test på glaset dom hade kvar men när dom undersöka materialet på glaset hade det trillat av vid undersökningen. Det lilla som fanns kvar var tydligen positivt på vissa celler och det är det jag står som frågetecken över. Vad är det som är positivt? Jag mår nästan illa av oro när jag inte förstår och inte vet vad det är. Jag skall ta lappen till BVC senare idag och se om dom kan hjälpa mig. Jag brukar inte vara en som oroar mig i onödan men när det är något som ingen vet något om så blir jag utom mig av oro. Ingen läkare kan ge mig ett klart svar på vad det är och att det verkar vara något så ovanligt att dom själva får slå upp det, då gör dom mig orolig och osäker. Dumma dumma bula, simsalabim, försvinn!