Hipp hipp hurra för Meja som fyller ett år idag!
Idag för ett år sedan satt jag på jobbet och var precis tillbaka vid min dator efter lite frukost med aretskamraterna. Efter frukosten fick jag ett mms av Fia där det stod att deras lilla Meja kommit till världen. Hon var söt som socker på bilden dom skickade och det pirrade lite extra i min mage...
Plusset som visade sig tidigt morgonen den 24 februari 2010. A och min nummer två låg i min mage!
Jag satt nämligen och ruvade på en alldeles egen lite hemlighet som jag inte berättat för någon ännu. Samma morgon hade jag fått ett plus på stickan och jag fick reda på att något litet låg o ruvade i min mage. Eftersom A var bortrest och skulle komma hem på eftermiddagen hade jag ju inte sagt det till någon utan ville vänta och berätta det när han kom hem. Jag tyckte det var lite häftigt att samtidigt som Meja föds får vi reda på att vi väntar barn så jag berättade om min nyhet till Fia innan jag hade berättat det för A :)
Första (och nästan enda, fy på dig A som aldrig tar kort ;) ) bilden på mig o Minna. Jag ser inte helt pigg och fräsch ut men smärtan man nyss upplevt och alla känslor inför denna nykomling gör mig en aning förvirrad. Kan vara så att lustgasen är en av orsakerna också... men det bjuder jag på!
På eftermiddagen kom A hem och jag visade stickan för honom som så klart blev jätteglad. Även fast vi redan hade Lilla My i våra liv kunde vi inte riktigt föreställa oss vad detta plus innebar. A L L A varnade oss att det inte bara var dubbelt så jobbigt med nummer två utan flera gånger om, så jag har faktiskt varit inställd på det värsta. Men nu har Minna varit hos oss i tre och en halv månad och än så länge tycker jag inte alls att det är så hemskt jobbigt som alla varnat oss för. Det som är annorlunda nu än med ett barn är att det inte är lika praktiskt som innan. Tex att bra ge sig iväg till affären och handla lite mjölk kräver energi och tid. Lite mer planering, förberedelser och tid behöver man med två barn. Annars är det bra njutning! För mig var det nog större omväxling när nummer ett kom till världen.
Inte heller världens bästa bild men det är den allra första bilden på våra små tösar. Lilla My har precis upptäckt Minnas bula och undrar vad det är. Jag sitter bredvid med en gigantisk klump i halsen och tårar som bara kommer. Lilla My undrar varför jag var ledsen. Hur förklarar man glädjetårar när de enda tårarna som hon upplevt är onda tårar. Det var så känsloladdat och jag sitter nu med tårar i ögonen när jag skriver om det.
Så till alla ni som väntar nummer två: det är inte så farlig som alla säger ;)
6 kommentarer:
Tyckte inte heller att det var jobbigt med två, då hade vi ett halvår med två blöjbarn. När de bli lite äldre, så de kan leka lite med varandra, är det lättare med två en en! Tycker jag i alla fall, Det är underbart att se syskonkärleken :-)
Det blir bara bättre och bättre
Kram / Molly
Vad fint skrivet! Det känns som med två stycken Flippa skulle jag bli helt slutkörd då hon vill ha 100% uppmärksamhet precis hela tiden, puh. Vill inte ligga själv alls någonting.. Men dom säger ju att har man fått ett sånt barn brukar nästa bli tvärt om, man kan ju hoppas iaf :) Har båda dina tjejer varit lika "snälla"?
Haha, känner igen det där med dålig fotograf, finns typ inte ETT kort på mig och Filippa heller, jättetråkigt! Och tråkigt att behöva fråga om att bli fotad, eller hur? :)
Ha det så bra, två jättefina tjejer du har!! Stor Kram
Mollan: kul att höra att vi upplever det ungefär lika! Vi har iof inte sådär jätte tätt mellan barnen så blöjor, nappar, välling osv har hon ju slutat med. Men jag längtar tills dom börjar leka lite med varandra :)
Emma: Nelia har faktiskt varit väldigt lätt hela tiden. Sovit bra (endast ätit på natten och sen somnat om) och inget annat strul. Därför trodde jag ju att med barn nummer två kan man bara inte ha sån tur. Det kunde man tydligen :) Minna är likadan som Nelia var när hon var liten. Jag vet faktiskt inte hur jag skulle vara om jag hade det som du. Speciellt om jag saknade nattsömn. Det är något av det viktigaste! Men var glad att det är ditt första barn som är såhär och inte det andra. Då tryter liksom tålamodet betydligt lättare utan sömn! Jag håller tummarna att Filippas nätter vänder till det goda :)
Kram på er och tack för kommentarerna. Alltid lika kul när någon skriver något :)
Ja, nätterna är faktiskt redan mycket bättre. Jag är jättenöjd - hon äter 1 gång (och en tidig morgon) och somnar om, så det är jätteskönt, inga problem. Hon har heller inga problem att somna vilket är skönt. Det är bara på em / kvällen som hon är helt omöjlig! Puh nu har jag så ont i ryggen för att jag burit så mycket. Ja, jag hoppas att det vänder snart så hon kan ligga själv lite mer, så jag kan få lite tid själv också :)
KRAM
Skrev en kommentar igår, men så hängde sig allt när jag skulle skicka:(
Meja tackar iaf för presenten, hon blev jätteglad:)
Satt själv med tårar i ögonen, fint skrivet av dig:)Ler för mig själv och minns så väl när du skrev och berättade om plusset..
Jag tycker det där med två är lika jobbigt som jag blev varnad för.. t.ex Svårt att hantera ibland vid matbordet då man inte ens märker om man själv hinner få något i munnen, eller när den lilla skriker av svartsjuka när ens knä blir upptaget av den stora..
ja ja det som är positivt är ju att man får dubbelt med kärlek och skratt och det gör att man klarar allt ändå;)
Kram Fia
Jättefint inlägg och fina bilder :o)
Kram
Emelie
Skicka en kommentar